Lilla Dominatrixen

Signe är en ganska bestämd ung dam, hon har många idéer och vill gärna genomföra dem. Hon gillar inte att bli hindrad i sin framfart.

För ett par veckor sedan (?) hade hon blivit oense med en fröken som sagt till henne av någon anledning. Denna fröken hade svarat "Här är det jag som bestämmer". Signe kontrar genast "Nej, det är jag som bestämmer!"

Hon älskar att leka och kan hålla på med en rollek i evigheter. Tydligen hade det vid något tillfälle varit någon kontrovers då hon hade bestämt att en liten gosse skulle ha en viss klänning på sig. "Jo, nu tar du den klänningen!" hade hon tryckt på.

Hahaha. Problemet är att jag inte har tid att tillbringa hela eftermiddagen och kvällen med att leka med henne, jag måste tyvärr gör sådana värdsliga saker som att laga mat, diska m.m. Jag får lägga in en extra växel och bjuda hem folk ännu mer. Men det är itne säkert att det bara är det som hjälper - hon vill nog helt enkelt att jag ska leka med henne.

det är krassligt

Helgen var härlig och kravlös. Inget inplanerat, bara vara. L var faktiskt sjuk och kom inte till Daniel, så han och Simon lekte själva hos honom. Tydligen hade det gått bra och de var ute en hel del. det kan såklart ha gått jättebra om L också kommit, trots allt har jag hört att Simon och Daniel leker tre tillsammans med I., och jag förstår det då som att Simon inte tappar fokus. De leker visst Star Wars. Otippat va? Det är hans nya intresseområde, och det är såklart inget konstigt med det. Det är bara den här dragningen till datorvärlden som stör mig. Det känns som ett missbruksbeteende, att bli så uppslukad och ha sån längtan efter där skärmen. Vi får lägga så mycket energi på tjat och gnäll så det blir på gränsen till outhärdligt. Det finns två-tre Star Wars-spel han spelar. Jag skulle vilja att han lekte mer med Signe igen. Hon verkar tröttna på honom, vill inte att han ska vara med. Man slits mellan två läger, och är man själv hemma med ansvar för mat, disk m.m. blir det en ganska svår uppgift.

Men, han blev sjuk på söndagen, hostade mer, fick feber. Igår var jag hemma med honom. Febrig och hostig som han är kan man inte ställa så mycket krav. Han fick spela, vi tittade på film. Han verkar visst gilla att vara sjuk, vi förstår varför. I alal fall blev dagen ganska lugn även för mig.

Mötet i torsdags gick bra. Har precis pratat med specialpedagogen också, en klok och varm kvinna som ser alla hans starka sidor. Det är tur att hon finns. Sen har vi dessa underbara förskolefröknar. Jag får ångest av tanken att skiljas från dem, men han möter säkert nya underbara människor i förskoleklassen. Hoppas Signe får flytta över till dem snart.

Kan inte den här veckan vara över?

Vackert är det i alla fall ute, önskar man hade mer tid att gå på promenader i solen och bli på gott humör. Jag är i alla fall låg, det är för många stressfaktorer som tynger...

- Simon är för fixerad vid dataspelet han fick för ett tag sen. Får han inte sitta där så är han helt rastlös och springer omkring, och om man får honom till att börja leka så är det "spel-lek". Han leker knappt med Signe längre, hon blir då som ett plåster på mig för hon vill leka jämt. Rollekar ska det vara, och absolut inget skjutande, tappande av röda trådar eller dylikt. Det ska typ vara att tre dockflickor ska åka och bada, de ska ha en dialog med varandra och allt ska ske i lugn och ro. Faktum är att hon har portat sin storebror från rummet. Inte alls bra.

- Betungande möten på jobbet, bland annat det mest oönskade ärendet idag, där folk har fastnat i rigida lösningar och förväntar sig trollspön. Stress, en massa ärenden som ligger på bordet, massor att göra. Splittrat. Det funkar om man får komma hem och vila hjärnan sen, men nej.

- Möte imorgon BVC - förskola. Jag vet inte vad jag ska tycka. Trött på problematiserandet, för visst sipprar det in i mig.

- Daniels pappa ringer, han vill att Simon ska komma och leka på lördag. Det låter såklart bra, Simon och Daniel leker bra ihop. Sen ringer han tillbaka och meddelar att han kommit på den ljuvliga idén att Love ska vara med, så de kan leka alla tre. Inget ont alls om Love, han är jättetrevlig, funkar rätt bra med Simon, och visst är det generellt en god idé att de ska leka ihop. Det är bara det att Simon lätt tappar koncentrationen och överblicken när det är fler än en och ingen vuxen håller strukturen. Hoppas han inte gör det bara, och det kan ju såklart gå jättebra.

Jag vet att jag låter negativ. Det blir säkert bra, alltihop. Men vart tar man vägen med det jobbiga?

Eländet är ju i alla fall vackert!

Syftar på snön nu, har ytterst ambivalenta känslor för den. Vacker är den, den inbjuder till mer lek för barnen än vad att stå ute och glo i slask gör, och inte heller gillar vi vuxna mörker och slask. Det är bara det att det blir så många praktiska problem! Tyvärr tvingas jag dagligen att köra och parkera min bil på dessa obehagliga vägar, och dessa snövallar som jämt är i vägen. Igår var det riktigt obehagligt att köra hem från jobbet, det var snorhalt ute.

Förra lördagen körde jag fast med bilen, jag idiot trodde att det gick att åka till stan när det fallit ca 50 cm nysnö överallt och ingen plogbil hade kommit på vår gata. Lyckades behålla lugnet och barnen gjorde det också. Tur att man har snälla grannar som kan rädda en. Pinsamt.