Nu ser det ut som på en byggplats hemma. Äntligen ska vi få vårt sovrum på nedervåningen, och Signe ska få sitt nya stora rum. Det är bara det att Rom inte direkt byggdes på en dag. Det är slitigt och dammigt och min roll blir att själv ta hand om barn, matlagning, disk och tvätt. I söndags var barnen hos mina föräldrar så jag fick storstäda huset. Det behövdes, dammråttorna hade slagit sig till ro i alla hörnen. Det blir säkert extra dammigt när klinkersgolvet läggs. Igår jobbade de till 23-24, men idag ska golvet fogas och då vara klart.
Snart november, snart fyller Simon år och det blir såklart en ljuspunkt. Barnkalas med de kompisar han bäst trivs med. Daniel har han lekt mycket med på sistone, både hemma hos oss och hos honom. Sen är det december, då känns allt genast lite mysigare. Det behövs, den här hösten har inte varit rolig. All energi har varit borta, har känt mig så orkeslös så det har varit en plåga att ta sig igenom varje dag. De många och tunga ärendena på jobbet har varit en stor bov i dramat, samt bristen på återhämtningstillfällen. Har aldrig känt så för jobbet, att det känns så segt att gå dit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar