15 juni 2010

kalas med energipåfyllning

Idag är vi bjudna till födelsedagskalas mitt i veckan. Vi har äran att få gratulera vår lilla vän Smilla som fyller tre år. Smilla är Signes kompis och familjen är våra vänner. Vi skrattade gott när vi insåg att de skulle börja på samma avdelning på förskolan.

Smillas mamma Josefine är en person som jag skulle kalla Energipåfyllare. När man umgås med en sådan person känner man ett slags lugn och harmoni, man blir glad på ett alldeles speciellt sätt efteråt. Alla vänner (och många bekanta) är såklart ett slags påfyllning, man tycker ju om dem och trivs i deras sällskap, men det finns människor som besitter den egenskapen lite extra.

Vad ”krävs” för att de ska upplevas så? Jag tror en viktig komponent i det hela är att de själva är harmoniska och lugna inombords. De är lyckliga och välmående och strålar ut det till sin omgivning. De är balanserade, inte stressade, eller låter åtminstone inte andra känna av det. De upplever såklart bekymmer som alla andra men ser ändå sammanhanget och är nöjda med vägen de valt.

Vad är då jag? Genast börjar jag undra vad jag själv fyller för funktion. Jag har fått uppfattningen om att andra upplever mig som glad och trevlig men det där med stressen… Jag känner mig alltför stressad för mitt eget bästa. Ofta mår jag dåligt för jag tycker det går ut över barnen. Tyvärr tror jag att många delar min situation. Men, upplever andra mig som jäktad?

Jag vet i alla fall en i vår närhet som personifierar det förut så populära begreppet Energitjuv. En person som gör mig och maken på dåligt humör om vi tvingas göra vår plikt och umgås, och som bara är som ett skavsår på hälen. Personen ifråga är bitter, olycklig, har svårigheter av olika slag som gör att allt i livet (relationer, jobb, m.m) kapsejsar och inte verkar kunna ta lärdom av sina erfarenheter. Som en jäsande surdeg ångar denna person ut sin bitterhet på olika sätt, blir en martyr som kräver uppmärksamhet och jämrar sig när denna inte kommer som önskat. Hur kan man bli så tragisk så man inte inser de onda spiraler som snurrar igång? Vem vill ha en sån omkring sig? Jo, de ännu mer misslyckade (då kan ju denna person verka lyckad) och de som helt enkelt blir tvungna.

Jag brukade uppleva min far som energitjuv men nu är han mest ett komiskt inslag. Lite har han i alla fall lärt sig…

1 kommentar:

  1. Hihi tycker du ska göra en tårta när du är sugen bara för att.. Man förtjänar tårta även när det inte är kalas. Krama

    SvaraRadera