I-landsproblem, part I

Varför får man för sig att ta på sig så dumma uppdrag som att storhandla på ICA MAXI med två småbarn? Man ska vara effektiv, liksom. Det är extra onödigt när man är dunderförkyld och inte fått sova på natten. Man har i alla fall ett trumfkort - det är lördag och det obligatoriska godistjatet behöver inte stävjas med det eviga tjatet tillbaka om att "det är iiiinte lördag idaaaaag". När vi kommer dit har de stora förväntningar på att få åka en sån där kundvagn med en bil där fram. En sån finns det på ICA Supermarket där jag jobbar, och de sitter då saliga bakom varsin ratt när jag handlar. Sist vi var tillsammans på ICA MAXI tyckte jag mig skymta en sådan och lockade dem med att få en åktur.

Visst hade de sådana vagnar... men med EN plats och EN ratt? Fånigt desperat som man är i situationens hetta blixtrar man av raseri och undrar hur de tänker när de har vagnar med EN ratt? Naturligtvis blir det megabråk om vem som ska få åka. Jag försöker medla om att de får turas om, men det är med nöd och näppe vi kommer in i affären. Sen när vi är halvvägs mot kassan påpekar Signe att hon är kissnödig. Innan dess har hon insisterat på att få ha på sig sina glittrande inneskor så hon ser ut som en liten zigenare i affären. Ett antal varor på listan glömdes av på grund av den ilfart vi fick fortsätta i.

(I-landsproblem, ja, de är nog tacksamma för att kunna handla mat i många länder).

Om vi nu fortsätter på temat i-landsproblem så är jag dödligt trött på att köra bil i snömodd. Och SJÄLVKLART ska det till att snöa när jag bokat in grejer långt bort så jag ska behöva köra extra mycket i halkan. Allt går så långsamt och tar sån tid, som att komma iväg på morgonen. Jag är less på vinter och tjocka overaller och bylsiga kläder som ska krånglas på mig och två småbarn, jag vill ha vååååår nuuuuuuuu....