... så överlevde jag TV-sittningen i onsdags. Det var värre att ta sig dit med ovilliga barn och snömodd utan dess like. Platsen är högt belägen och det var med nöd och näppe vår kära Volvo V70 kom uppför den branta långa backen. Halt och moddigt, och ingen hade hunnit ploga. Det blir förstås svårt att få något vettigt sagt på så kort tid, så allt kändes bara avhugget och halvdant, men det ordnade sig. Man känner sig mer nervös än vad som syns. Jag kommer ihåg en situation där jag skulle presentera vårt team (förra jobbet) på en scen, framför en stor samling människor, och jag tyckte mest jag svamlade. Efteråt fick jag höra att det lät så träffsäkert och att det var så bra...
Som sagt, har ingen rädsla att tala inför folk om det är något man kunnat förbereda och man känner att man har kontroll. Det här kändes mer osäkert.
En artikel fanns i lokaltidningen, om debatten. Jag satt bakom kameran på bilden så man ser bara mina ben. Jag var helsvart, lång svart skjorta från Esprit, svarta jeans och svarta kängor. Det passade väl utmärkt till den svarta bänk jag satt på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar