Det långa jullovet jag sett fram emot hela hösten är nu slut. Idag påbörjas den första vanliga veckan, den som det kändes som en evighet till. Time flies when you have fun, eller hur?
I onsdags kände jag en viss ångest över att det var slut, bävade för att dra igång det där förbannade ekorrhjulet med dagisstressen och alla krav. Samtidigt började en röst inom mig viska att det faktiskt kommer att bli skönt att få tillbaka rutinerna igen. Nu förstår jag varför den gjorde sig hörd. Det är ändå rätt trevligt med vardagen. Man skulle ju inte vilja vara utan den, vara i nån slags bubbla utanför systemet jämt.
Batterierna är visst laddade, det märks på alla. Simon är på betydligt bättre humör än vad han var i november. Jag också, det känns inte lika tungt och svart. Vi hr hunnit ha en hel del trevliga saker för oss, som Rosenlundsbadet, Monkey Town, massor av snölek (pulka/snowracer och annat pulsande), diverse sociala sammankomster. Det är väldigt praktiskt med snö, barnen är positiva till att gå ut och det är extra praktiskt att ha en pulkabacke i den egna trädgården, till och med med sjöutsikt. Igår tog Rickard fina bilder, nu ska de bara överföras från kameran till datorn. Det finns massor av bilder som inte är inlagda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar