Tja, som tur är har den här damen inte riktigt valt att rocka loss hela natten, men hon har åter en gång valt att periodvis störa den nattliga friden i huset. Ibland krånglar hon innan hon ska lägga sig, det är tusen saker som ska göras och rätt grejer ska ibland med i sängen. I värsta fall håller hon på och ropar så fort man stänger dörren, inte en utan alltför många gånger. Sen kan hon vakna på natten och ropa, och vilja att man sitter vid sängkanten tills hon somnar igen, vilket kan ta 40 min-en timme. Det högst troliga är att hon har drömt nåt obehagligt, men hon vill inte säga nåt just då. Hon har ju en riktigt hemsk period för ett år sen då hon plötsligt över en natt vägrade somna själv, skrek, och var vaken 2-3 timmar på natten. Det gick över efter en månad och hon blev sitt vanliga, "lätta" jag. Vi har varit bortskämda med att hon i stort sett sovit hela natten från sin första dag i livet, och att det bara har varit så enkelt att läaa ner henne, säga god natt och gå ut ur rummet. Några skrikmetoder har vi aldrig tänkt tanken på att använda.
Inatt blev det värre än vanligt. Jag var själv hemma, hon drog igång vid två och Simon kom också upp, trött, skrämd och arg. Två timmar tog det innan jag och Simon somnat om. Har varit en sur zombie på grund av detta.
Hon är fullt medveten om detta själv. "Du är trött för jag har krånglat lite!" säger hon när jag gäspar och ser halvdöd ut vid tågbanebygget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar