Förra tisdagen gjorde jag en felbedömning. Jag trodde jag kunde hinna med en renovering hos frisören innan mötet 15:00. När klockan var 14:45 insåg jag detta faktum, svor för mig själv och undrade vilken anledning jag skulle framföra när jag skulle ringa och krypa till korset med min sena ankomst. Som en räddning från ovan ringde mobilen 14:50. Det var förskolan - Signe har varit gnällig och har nu feber. "Jag kommer så fort jag kan!" meddelade jag käckt och kunde nu ringa upp kollegorna och tala om detta. Så, jag slapp skämmas eller ljuga, att åka och hämta sjukt barn är liksom ett giltigt skäl att utebli från möten eller annat.
När jag sen kom till förskolan var hon mycket piggare, och förblev så resten av kvällen. Vi behövde alltså inte ens vabba som kompensation för räddningen dagen innan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar