Nattliga maror

Igår kväll mådde jag faktiskt dåligt. Inte den här vanliga tröttheten som uppkommer naturligt när man helt enkelt är stressad, utan jag var riktigt nedstämd på ett annat sätt.

Det kändes bara som om det är så mycket. Det är fullt upp på jobbet, jag har haft barnen själv rätt mycket, och Simon hade feber och en prick på hakan - alltså drabbad av vattkoppsepidemin på förskolan. Av den anledningen kan han ju inte vara med på nåt valborgsfirande idag. Så trist.

Sen var det tankar på den jobbiga drömmen i lördags. Vad som fick mig att tänka på den vet jag inte. Vattkopporna? Svininfluensan på nyheterna?

I lördags drömde jag att Rickard berättade för mig att Signe hade dött av "körtelfeber". Jag blev bestört och förtvivlad, och frågade sedan har det hade gått till. Han sade att det hade gått ganska lugnt till, hon hade gjort nåt ljud med munnen, och sen hade hon tittat upp, ungefär som om hon "blickat ut över världen med frid i sinnet", och sedan "tagit farväl". Drömmen kändes verklig, och var i sin tragik nästan vacker. Om man somnar till tidigt på morgonen efter att ha varit vaken får man ofta ganska levande drömmar. Jag vaknade igen, klockan var ungefär halv fem, och jag hade svårt att somna om.

Hade en liknande dröm i december. Då var det "bröstcancer" hon hade fått, och skulle få en "insomningsspruta", jag skulle ta farväl av henne.

Varenda hobbyterapeut skulle nog kunna härleda sådana drömmar till det faktum att ens barn betyder så mycket för en, och förlusten av dem skulle ödelägga ens liv. Drömmar bearbetar de svåraste rädslor man har. Sen har Signe sin historik med allvarlig sjukdom i begynnelsen av hennes liv, och finns alltid kvar någonstans därinne.

Den 4 mars fick vi rådet att uppsöka barnakuten på grund av att hon hade fått i sig för lite vätska. Hon hade en lindrig magsjuka som gjorde att hon fick svårt att äta och dricka tillräckligt, och till slut var hon lite uttorkad. Eventuellt skulle hon läggas in och få dropp. Jag fick en slags panikångestkänsla när R åkte in med henne på kvällen, det var som om situationen blev för lik den 12 april 2007, då R åkte in med den en vecka gamla Signe då hon hade hög feber och andades fort och rossligt. Han sade senare att han känt detsamma, och hur minnet av hur de tre läkarna och fyra sjuksköterskor hade rusat dit efter att mottagande personal slagit larm gjort sig påmint. Jag darrade när jag skulle packa mina saker, allt det här svåra kom tillbaka. Minnet av hur R ringde och berättade att hennes syresättning var så låg att man trodde det var fel på apparaten, och när de insett att så ej var fallet slogs larm. Hon skulle läggas in, och jag som ammande mamma behövde flytta in där.

Det blev bättre när jag ringde kära Maria, hon tog mig tillbaka till verkligheten. Inte 2007, bara 2009, bara enkel magsjuka. Jag visste ju det rent intellektuellt. Sen behövde vi som tur var inte läggas in. Hennes värden var goda, och nästa dag vände det, hon drack sin välling.

Universeum

I lördags var vi till Universeum i Göteborg, en dagsutflykt som började vid niotiden och vi var hemma vid sju. Naturligtvis var Simon mycket otålig i bilen och frågade ideligen om vi inte var framme snart. Vi hittade en bra plats att parkera på och lät en lunch på Universeums eget fik inleda vistelsen. Mycket god mat, vällagad, flera ekologiska och vegetariska produkter, till humana priser. Mätta i magen begav vi oss till hajarna och fiskarna i jätteakvariet. Signe var oerhört förtjust och ropade "HAJA!" när hon såg dem, både extatisk och lite nervös, hon kom på att hajarna kan vara farliga. Simon hjälpte henne att påminnas om detta, men han lugnade henne också. Efter det blev det regnskog, rymden och experiment. Väldigt bra ställe och barnen hade jättekul.

Påskafton

Jaha, så var påskafton över för denna gången. Påskägg har varit den stora attraktionen. Jag försökte informera min fyraårige son om påsktraditioner och varför man firar påsk.

- ... och sen firar man att Jesus kommit tillbaka...
- Tyyst! Får jag mitt påskägg nu?

Fyraåringar är så materialistiska och konkreta... :-D

Underbart väder också. Simon har verkligen fått färg på ansiktet. Det har vi andra också, men han har blivit brunast.

SIGNE 2 ÅR!

Grattis gumman på födelsedagen!

Nu blir det intensivt. Det blir härligt barnkalas idag, våra vänner (familjen E och familjen O) kommer vid 14:30. Då blir det pizza och korv till att börja med. Eftersom vädret verkar bli underbart så ska vi se till att ha skattjakt i trädgården för Simon och Ida, de stora barnen. Har köpt chokladmynt och slagit in i presentpapper med guldband runt, så det blir två små "knyten". Sen blir det glassparty, med glass, maränger och strössel.

"GLASSA!" kommer Signe att säga. Signe älskar GLASSA, det är nåt av det bästa hon vet.

Ett moln på himlen var att hon inte fanns med i lokaltidningen idag.Vi har varit och fotograferat henne i god tid. Jag kommer att ringa på måndag och undra hur det kan ha blivit så.

Nu tittar de på Playhouse Disney. Det blir väl lek ute i trädgården snart, det är ju en del att fixa innan kalaset. Sen ska hon ju få sina presenter... :-) Det blir en del sommarkläder från P.OP., en Skrållandocka, ett fiskespel. Eh, har jag glömt nåt? Det skulle inte förvåna mig.

Signe älskar kläder. Hon vill prova kläder och skor och kan ha åsikter om vad som duger och inte. Man kan till exempel inte byta jeanskjol och leggings mot mjukisbyxor. Lite stil får man ju ha va... ;-)

Vårkänslor

Nu är det vår ute, och det är april. Våren har alltid betytt känslor av upprymdhet och samtidigt vemod. Det är väl så jag är konstruerad, och sen har det ofta hänt betydelsefulla saker på våren. April kommer nu alltid att föra med sig mycket känslor, april kommer alltid att vara sammanlänkat med april 2007. Då kom Signe, efter mycket om och men kom Signe in i mitt liv. Något av det bästa som hänt mig...

Våren 2007 var otroligt fin, i alla fall april och delvis maj. Sommaren blev ju gräslig, men det kan ju inte bli för bra. Är det fint väder länge finns det alltid en del av en som väntar på veckorna av ösregn.

Imorgon är det två år sedan jag promenerade på vätterstranden och inte hade en aning om att jag skulle föda barn på kvällen. I min värld får man värkar på nätterna så när jag vaknade på morgonen trodde jag att det inget blidde denna dag heller. Det var en vacker och solig dag, luften var fortfarande klar, trots allt var det ju bara början av april. Jag var på gott humör. Sen hämtade vi Simon på förskolan vid 12:30, han gick ju på föräldraledighetsschema. Vid fyra blev vi uppmanade att åka in till förlossningen på grund av sipprande fostervatten. Där träffade jag den underbara barnmorska som sedan hjälpte Signe ut i världen.

(Eller ja, hon tog sig väldigt snabbt ut ur den själv, hon kom som utskjuten som ur en kanon på en eller kanske två hemska krystvärkar)

Jag trodde först allt var falskt alarm, det hände ju inget. Men innan vi skulle åka hem drog värkarbetet igång, som om man tryckt på en knapp. Klockan var då efter sex på kvällen. Halv åtta var hon ute.
- Vilken tur att ni inte åkte hem, sade barnmorskan.
Hennes förlossning är ett så positivt minne. Jag var verkligen upprymd, även under själva förlossningen, kände att jag hade full kontroll över situationen. Lustgasen och barnmorskan spelade en mycket viktig roll. Allt var så bra, människorna, den lilla bebisen som kom så fort och som var godmodig nog att låta mamma och pappa sova, fika och äta frukost. Morgonen efter åkte vi hem.

Nu är det två år sedan. Bebisen har blivit flicka, som ska fylla två år imorgon och ha kalas. Nu gäller det för hennes firande moder att hitta ballonger. Det finns inte en enda, har letat i flera stora affärer. Ska alla ha kalas i helgen?! En nackdel med att skaffa aprilbarn... Det finns ett par konsumbutiker jag inte har besökt, får väl göra det...

april april...

Jaha, så är vi inne i april. Jag ska inte glömma att gratulera en kompis som fyller år idag, denna lurendrejeriernas dag.

Jag fick höra att rektorerna på Bränningeskolan hade haft riktigt roligt när de lurade eleverna att allt vatten i kranarna skulle vara kolsyrat efter 9:15. Det skulle även gälla duschen i omklädningsrummet. "Det löddrar bara lite mer". Det var många som blev besvikna när vattnet i kranen var som vanligt.

Vädret är underbart och jag är riktigt mätt i magen efter en lunch i trevligt sällskap. Nu är det allvar i en dryg timme till.