Doktorspiele

Söndagen var betydligt bättre än lördagen. Signe slapp trösta någon. På förmiddagen ringde Antons pappa och frågade om Anton fick komma och leka med Simon. Det fick han såklart, jag och Signe åkte ensamma till ICA MAXI. Det gick faktiskt finfint, och grabbarna slapp ha henne efter sig hela tiden. När vi kom hem ville de ut och spela fotboll. Det såg naturligtvis ut som om kriget härjat i huset, det var leksaker utrivna överallt.

När Anton gått åkte de runt på elmotorcykeln, deras senaste påfund. De sitter på den båda två, ibland kör Simon, ibland kör Signe, och så ska man köra in i möbler och bord (ja, det är ingen mening att köpa nytt på ett tag). Annars kan en av dem åka bobbycar bredvid istället och så kan man tävla...

Sen plockades doktorsväskan fram. Simon skulle vara doktor och jag sjuk patient. Han tog blodtryck, febern och tittade mig i öronen. Jag hade en kroppstemperatur på 35 grader, kallblodig som jag är. Öronen såg ganska bra ut.
- Jo, det ser bra ut, bara lite smuts och vax! konstaterar den lille doktorn.
(öööh, jag använder faktiskt tops rätt ofta...)
- Du är nog bara lite sjuk i huvudet, här är en spruta så blir det bättre!
(Hehe, tack för den... Jaha, räcker det med en spruta mot sånt?)