barns mardrömmar

Ett tag har Simon varit mörkrädd och orolig när han ska gå och lägga sig. De första kvällarna ville han inte säga vad det var. Det tog helt enkelt lång tid innan han somnade och han verkade väldigt ängslig. Dessutom vaknade han efter ett tag och behövde nattas igen. Sedan berättade han att han sett ett avsnitt av SvampBob hemma hos mina föräldrar, där fanns det en "dykargubbe" som var otäck, han sköt några strålar som "torkade" SvampBob. Det var det som skrämde honom när det blev mörkt.

Jag har varit väldigt negativ till att Simon tittar på SvampBob Fyrkant. Det är inte alls ett program för barn i hans ålder, och mycket av skämten och bilderna kan upplevas som obehagliga. Hemma får han det inte, men det händer att andra är mer liberala. Nu har jag uttryckligen förbjudit mina föräldrar att låta honom se SvampBob när han är där.

Jag fick en flashback till något som skrämde mig när jag var liten. Jag läste en hel del serietidningar kring 6-8 års ålder, det var Hulk, Miss Hulk, Kalle Anka, Stålmannen, Spindelmannen m.fl. Detta inspirerade mig att göra en massa egna serietidningar med egenskapade superhjältar. Mina idoler ABBA fanns också med, och ett par poliser som hette Henrik Berglund och Ingemar Larsson (fråga mig inte varför jag valde de namnen). Det fanns en riktig hjältefigur där som hette Stefan. Stefan var mitt favoritnamn i början av åttiotalet.

Nåja, det som skrämde mig var ett avsnitt av Hulk, där han kämpade mot en superskurk som hette Pariah - Dödsbringaren. Han såg otäck ut med sin uppdragna rock, hatt och bara en svart skugga till ansikte med onda ögon. Han bodde i någon spökstad och kramade livet ur folk, de blev som gamla zombier när han höll i dem. Vid någon scen blottades hans ansikte, och det var ett skelettansikte. Det som skrämde mest var bilderna, de såg visst läskiga ut. Jag kunde absolut läsa allt som stod och fattade allt, så innehållet var också skrämmande. Tyckte namnet PARIAH var läskigt i sig. Googlade faktiskt och kunde då finna att denna historia är från februari 1982. kanske kom den något senare till Sverige. Jag var då knappt sju år. Självklart helt olämplig läsning för barn i den åldern. Jag tyckte bilderna var obehagliga, ville sova med lampan tänd ett tag så jag slapp se otäcka bilder framför mig.

Man kan såklart inte skydda barn från allt otäckt. De kommer att stöta på sådant. Det viktiga är att man hjälper dem bearbeta det när det dyker upp. Pariah Dödsbringaren skadade mig inte för livet, det var bara obehagligt ett tag och jag fattade ju att det var nåt påhittat.

Har fått ny skärm på jobbet. En stor...