Den här våren är helt klart den sjukaste i mitt liv. Jag menar då bokstavligt. Aldrig har så många krämpor och illasinnade bacillusker velat rota sig i vårt hus som våren 2009.
Det började vid valborg - Simon fick vattkoppor. Samtidigt fick Signe feber, trodde de skulle få det samtidigt, men nej, det var nåt som gick på henne avdelning. Sen bytte de med varandra, Simon fick feber nån dag. Sen fick Signe öroninflammation och till följd av detta fick hon nåt vidrigt penicillin som smakade ruttet mögel. Det blev titanernas kamp mellan föräldrar och trotsig tvååring för att få i henne denna gräsliga substans. Tyvärr hjälpte den inte heller till fullo, för infektionen kom tillbaka, ledsen unge och sprucken trumhinna. Hon hade precis ärvt storebrors vattkoppor, så vi fick ta en prickig unge på återbesök hos doktorn. Nytt penicillin, kraftigare men inte lika äckligt, det går att få i henne med muthjälp (kola!). Som om inte detta var nog hade nog hennes föräldrar ärvt hennes baciller... både jag och Rickard fick halsfluss och penicillin mot detta.
-Välkommen till klubben! sade doktorn. Han lugnade oss med att såna här bacillkaruseller är helt normalt när man har småbarn. Tur att det inte är fel på våra immunförsvar eller nåt sånt. Ännu en anledning till att längta efter att barnen ska bli lite större.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag kan ju trösta dit med att faktiskt går över, även om man aldrig något stopp på bacillerna.
SvaraRaderaMina bara är tonåringar nu och det är tack o lov ganska friska nu.
/Anneli
Nu kommer sommaren, då blir det säkert bättre!
SvaraRaderaAnneli:
SvaraRaderaJo, det är alltid en tröst att veta att det är "normalt", man kan ju tro att man fått nåt fel på immunförsvaret. Innan man fick barn var man förkyl en gång om året, typ. :-)
Ja, sommaren ser jag fram emot!
men alltså det låter skit tufft ju!!!!
SvaraRaderaja sommaren är på väg och förhoppnings blir den fin och man mår bättre!!!
sköt om er!!
Kram!