i väntan på bacillerna

Imorse lämnade jag barnen i vanlig ordning på förskolan. En mamma mötte oss i grinden, med trött blick och mitt i en rejäl hostattack. Tyckte förstås i första hand lite synd om denna människa som måste gå runt och vara förkyld, jag vet hur tråkigt det är, men sen kommer också den egoistiska insikten om att den när som helst ska börja snurra igen... bacillkarusellen, med alla krämpor som ska gå runt runt på både jobb och förskolan.

Toppa allt med lite svininfluensa så har vi receptet på lyckad höst.

En förälder (känd hos skolhälsovården för att i andra avseenden vara nojig och besvärlig) har hört av sig via mail till skolsköterska Anna-Lena och undrat "vad ni tänker göra för att skydda mitt barn från svininfluensan?!" Jag vet inte vad denna människa har förväntat sig för svar.
"Jo, vi hade tänkt sätta upp ett litet skyddstält på skolgården till din telning. Om läraren behöver besöka densamma för att överlämna material måste han naturligtvis duschas i klorin och handsprit, samt genomgå rigorös testning varje morgon."
alternativt
"Jo, vi har en skyddsdräkt här som N.N. får ta på sig varje morgon. Vi har lånat den från NASA enbart för att se till att inga hemskheter drabbar ert barn."
eller
"Vi kommer att se till att varenda mikrob är långt ifrån N.N. Vi är rustade med kanoner och duschar och kommer att vakta vårt ädla luftrum NOGA!"

Ja, det finns folk till allt.