Kan inte den här veckan vara över?

Vackert är det i alla fall ute, önskar man hade mer tid att gå på promenader i solen och bli på gott humör. Jag är i alla fall låg, det är för många stressfaktorer som tynger...

- Simon är för fixerad vid dataspelet han fick för ett tag sen. Får han inte sitta där så är han helt rastlös och springer omkring, och om man får honom till att börja leka så är det "spel-lek". Han leker knappt med Signe längre, hon blir då som ett plåster på mig för hon vill leka jämt. Rollekar ska det vara, och absolut inget skjutande, tappande av röda trådar eller dylikt. Det ska typ vara att tre dockflickor ska åka och bada, de ska ha en dialog med varandra och allt ska ske i lugn och ro. Faktum är att hon har portat sin storebror från rummet. Inte alls bra.

- Betungande möten på jobbet, bland annat det mest oönskade ärendet idag, där folk har fastnat i rigida lösningar och förväntar sig trollspön. Stress, en massa ärenden som ligger på bordet, massor att göra. Splittrat. Det funkar om man får komma hem och vila hjärnan sen, men nej.

- Möte imorgon BVC - förskola. Jag vet inte vad jag ska tycka. Trött på problematiserandet, för visst sipprar det in i mig.

- Daniels pappa ringer, han vill att Simon ska komma och leka på lördag. Det låter såklart bra, Simon och Daniel leker bra ihop. Sen ringer han tillbaka och meddelar att han kommit på den ljuvliga idén att Love ska vara med, så de kan leka alla tre. Inget ont alls om Love, han är jättetrevlig, funkar rätt bra med Simon, och visst är det generellt en god idé att de ska leka ihop. Det är bara det att Simon lätt tappar koncentrationen och överblicken när det är fler än en och ingen vuxen håller strukturen. Hoppas han inte gör det bara, och det kan ju såklart gå jättebra.

Jag vet att jag låter negativ. Det blir säkert bra, alltihop. Men vart tar man vägen med det jobbiga?